Landstingets och kommunens förutsättningar att ta ut patientavgift enligt lag

Socialtjänstlag (SoL)
Enligt 8 kap. 1 § socialtjänstlagen får en kommun ta ut avgifter för uppehället av vuxna missbrukare under den tid de erhåller vård eller behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem med belopp som regeringen fastställer.

För stöd och hjälpinsatser som inte är av behandlingskaraktär får kommunen uppbära skäliga avgifter av den enskilde. Om ett barn genom socialnämndens försorg får vård i annat hem än det egna är föräldrarna skyldiga att bidra till kommunens kostnader enligt grunder som regeringen bestämmer.

Av 8 kap. 2 § socialtjänstlagen följer att en kommun få ta ut avgifter enligt grunder som kommunen själv bestämmer (dock ej överstigande kommunens självkostnad) för sociala tjänster såsom familjerådgivning, vissa verksamheter för barn och ungdom som inte är stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär, föräldrautbildning inför adoption, hemtjänst, dagverksamhet, särskilda boenden för funktionshindrade och äldre enligt socialtjänstlagen som inte omfattas av hyreslagens bestämmelser.

Kommunens rätt att bestämma avgifternas storlek beträffande hemtjänst, dagverksamhet och nyss angivna särskilda boenden begränsas av särskilda regler i socialtjänstlagen (maxtaxan).


Hälso- och sjukvårdslag (HSL)
Enligt huvudregeln får en kommun eller landsting ta ut avgifter enligt grunder som kommunen/landstinget själv bestämmer. Av 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen följer att vissa avgifter, tillsammans med avgifter för hemtjänst och dagverksamhet enligt socialtjänstlagen inte får överstiga vissa belopp. De kommunala vårdavgifter som omfattas av regleringen är dels avgifter för vård enligt 18 § HSL, dels avgifter för vissa förbrukningsartiklar samt för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvaret för enligt 2 § lagen om kommuners betalningsansvar för hälso- och sjukvård.

Av 26 a § framgår att det finns ett högkostnadsskydd för vårdavgifter, i andra fall än vad som avses i 18 § första stycket, på sammanlagt högst 900 kronor som avser öppen hälso- och sjukvård m m.  


Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
Enligt 18 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade får en kommun ta ut avgift av enskild för personlig assistans inom ramen för beviljad assistansersättning enligt lagen om assistansersättning.

Enligt 19 § LSS får vidare skäliga avgifter tas ut av dem som har bl.a. hel ålderspension, hel sjukersättning eller annan inkomst av motsvarande storlek för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Avgiftsuttaget begränsas bl.a. genom att det föreskrivs att den enskilde skall förbehållas tillräckliga medel för sina personliga behov.

En kommun får av föräldrarna till ett barn som får omvårdnad i annat hem än det egna med stöd av LSS ta ut skäliga avgifter. Storleken på den avgift som föräldrarna till ett barn i här aktuell situation är skyldiga att betala begränsas på visst i lagen närmare angivet sätt.

Tillbaka till Råd och tips


Utskriftsversion Utskriftsversion

uiqt|wBtiz{5itnzml{{wvH%vozmoqwv5{mtiz{5itnzml{{wvH%vozmoqwv5{m